En gång var muren klar, när fader Pato Loco återvänt från Chilé. Sådan lång tid han var iväg, har han varit på månen? Men..
Guld och gåvor hade han, till sonen. Jorge Poppelinos fladdermus fursten. BLOOD! Nej hår D, blod släcker törsten!
På delar av muren började de tre trocatörerna och narret Lue lämna spår. Den med mest skägg, lämnade också kvar sitt hår.
Den skäggige hade arbetat länge före de andra, hela dagen. Hunger gjorde hårets mage till att bli väldans obehagen. Inga halvdanna verktyg användes någonsin under tiden! Sliter och släpar tills tavlan är klar och mödan var värt liden!
Slit och släp.. Som tapper trocatör är man också dekoratör. Den skäggige förstår det väl, och tar alltid på sig rollen utan omständiga själ.
Den yngste visade att förnuftet är som luftet.. På borden där man äter, dekorerar han istället. Vänta du bara, en dag kommer skället!
Lue the good in le dark.. djupt in i grottan vet narret om en skatt, ryktet om att en arkad fanns, var för oss blott ett skratt.
Mycket riktigt! Djupt inne i den mörkaste vrå, lyste det upp, med sanna budskap, åhå! Kan detta ha varit uppenbarelsen?
Den yngste var tydlig.. - Du vise man, lyd dessa ord, som kamrat och som bror.. Trots att jag aldrig kommer bli stor, större än er, gudars skymning och Tor! Jag mån om allt är, om du äta skall, äta växter och bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar